1 Thessalonians 2
1 Ni vet ju själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves.
2 Utan fastän vi tidigare hade lidit och blivit skymfade i Filippi, som ni vet, var vi ändå frimodiga i vår Gud att tala till er Guds evangelium under svår kamp.
3 För bakom vår förmaning ligger inget vilseledande, inte heller orena motiv, inte heller bedräglig avsikt.
4 Men eftersom vi av Gud har prövats värdiga att anförtros evangeliet, så talar vi inte för att behaga människor, utan Gud som prövar våra hjärtan,
5 för vi har inte, som ni vet, någonsin använt smickrande ord, inte heller under förevändning av vinningslystnad, Gud är vårt vittne.
6 Inte heller har vi sökt ära av människor, vare sig av er eller av andra,
7 även om vi med tyngd hade kunnat uppträda som Kristi apostlar. I stället var vi milda bland er, som när en mor sköter om sina barn.
8 Så ville vi i innerlig kärlek till er inte bara ge er Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.
9 Ni minns väl, bröder, vår möda och våra ansträngningar, för natt och dag arbetade vi, för att inte ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er.
10 Ni är vittnen, och även Gud, hur heligt och rättfärdigt och oklanderligt vi uppträdde bland er som tror.
11 Likaså vet ni hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er såsom en far sina barn,
12 och uppmanade att ni skulle vandra värdigt Gud, som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar också vi oupphörligt Gud, för att då ni tog emot det Guds ord som ni hörde från oss, inte tog emot det som människors ord, utan som Guds ord, vilket det verkligen är, som också verkar i er som tror.
14 För ni, bröder, blev efterföljare till de Guds församlingar som är i Judeen i Kristus Jesus, för ni har också fått utstå samma lidande av era landsmän som de av judarna,
15 som dödade både Herren Jesus och sina egna profeter, och har förföljt oss. Och de behagar inte Gud och är motståndare till alla människor,
16 de förbjuder oss att tala till hedningarna, så att dessa kan bli frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vreden har kommit över dem till slut.
17 Men vi, bröder, som för en kort tid varit skilda från att se er, inte till hjärtat, vi har desto mer ivrigt längtat efter att få se ert ansikte.
18 Därför önskade vi verkligen komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.
19 För vem är vårt hopp eller vår glädje eller vår ärekrona inför vår Herre Jesus Kristus när han kommer om inte ni?
20 För ni är vår ära och glädje.